Seeg eller?

Det går obehagligt långt mellan mina inlägg här på bloggen. Riktigt tråkigt och synd är det men misströsta inte mina vänner. Trots dåligt med inlägg här från mig pågår ett febrilt arbete främst inför konstnatten men även för beställningar som droppar in då och då. Idag kom söta Hanna och Ola och köpte en sångpåse som skulle fraktas ända till Ti a hölm :) Jag håller på att rita lite på nya motiv på sångbitar som jag kommer att ha med inför konstnatten dessutom. Har även lite nya smaker på marmelader på g. Så vi hörs igen. Ha det gott alla därute.

Dinosaurien är åter i sitt hem

God påskaftons kväll!

Jag tänkte berätta fortsättningen på dinosauriehistorien. Den fick ett lyckligt slut trots allt. Just nu ligger den i Alfons famn och sover. Men det blev några turer innan allt löste sig... Natten efter det hade hänt sov vi inte många timmar kan jag säga. Var och varannan halvtimma vaknade Alfons och sa saker om dinosaurien. " Mamma du vet väl att dinsoaurien var gul på magen? Så du vet när du ska leta efter den" Eller "Nu ska jag gömma alla mina gosedjur imorgon" Men främst var det skrik och gråt att det inte gick att sova utan den.

Dagen efter det inträffade i lekparken så ringde jag till Ekedalens skola. Där förklarade jag saken och bad att de skulle ta upp det i klasserna och berätta att en liten pojke var väldigt ledsen för att han mist sin vän. En eloge till personalen där som tog upp det så fint och barnen i klasserna blev väldigt taggade att hjälpa till att hitta den. Barnen på skolan fick också berätta om sina favoritdjur.

Det barn som tagit dinosaurien fick till slut ge sig till känna då flera av de andra barnen sett att han tagit hem den dagen innan. Han fick då lova personalen att ta med den nästa dag till skolan. Skolan ringde därefter till oss och berättade att vi kunde hämta den nästkommande dag. Det var jubel och glädje den eftermiddagen hos oss må ni tro. Och på kvällen var det inga problem att sova för vi lovade vår Alfons att dinosaurien var funnen och det var sista natten han skulle sova utan den.

 Där kan man tro att äventyret är över.... Men nästkommande dag hade inte pojken med sig någon dinosaurie till skolan, han sade till personalen att den låg i hans koja. Under lunchen gick personalen med pojken hem för att leta i pojkens koja utan att finna någon dinosaurie. Nu visste inte pojken var dinosaurien hade tagit vägen. Skolan ringde till oss och berättade läget och vi började känna en viss oro att problemet trots allt inte var löst.

Dock fick vi numret hem till pojken och jag fick tala med pojkens pappa som inte hade någon aning om vad som hänt.Vi bestämde att vi skulle komma några timmar senare och vi var förberedda på att det skulle kunna bli problem, typ att den skulle vara borta eller liknande så därför åkte vi allihopa dit.
Men när vi kom dit så var dinosaurien det första vi såg. Den satt på trappan med en mycket skamsen pojke som överlämnade den och sa förlåt till Alfons.

Jag tror vi är ganska många som lärt oss mycket av denna historien. Pojken kommer säkert inte ta någon annans djur någon mer gång. Alfons är supernoga med att aldrig lägga ifrån sig dinosaurien på allmänna platser och vi har insett hur otroligt viktig ett gosedjur är för ett barn. Ett stort tack till alla som engagerat sig i den här historien.

En gosedjurskompis är värdefull

Idag hände det något tråkigt i vår lilla värld.

Alfons, vår store pojke, har, hade... ett gosedjur som är honom väldigt kär. Det är en liten blå dinosaurie och var princip med oss överallt. Idag var dinosaurien med Alfons på lekplatsen. Pappa och lillebror var också med. På lekplatsen var även en annan pappa och hans två barn. Idag har det ju varit ganska varmt så därför tog våra grabbar av sig jackorna och la dem i en hög på marken. På jackorna fick dinosaurien sitta och titta när Alfons lekte.
 De andra barnen gick snabbt hem från lekplatsen och när även mina familjemedlemmar skulle göra så var dinosaurien försvunnen. Jackorna låg prydligt kvar dock. De letade på hela lekplatsen och även vägen den andra familjen gått när de gick hem. Men inga spår efter den lilla dinosaurien.
Ni må tro att det varit väldigt ledsamt här ikväll och även inatt kommer så att bli. Alfons vaknar var och varannan halvtimma och skriker att han inte kan sova utan den blåa lilla dinosaurien.
Dinosaurien var en present från farbror Ola som Alfons fick då han föddes. Så chansen att hitta den i en leksaksaffär nu känns inte så stor men vi kommer att göra vårt bästa. Internet har vi redan sökt igenom efter mjuka dinosaurier och inte hittat rätt.

Vi har säkert 100 gosedjur här hemma men inget av dem har Alfons tagit så till sitt hjärta som den lilla blåa dinosaurien. Vissa struntar han helt i. Det är intressant att se vilka av djuren som blir favoriter hos barnen. Tanken som slår mig nu är att en sida på nätet där man kan ladda upp bilder på sina gosedjur man har hemma för att kunna hjälpa ett barn som tappat bort sin favoritvän. Säkert så sitter någon hemma och har en blå dinosaurie som vi skulle betala stora pengar för. Hör av er i så fall!

Vår lilla pojke har också en favorit kompis som han inte kan sova utan. Det är en katt som heter "kissen". Den fick han av farfar då han fyllde 1 år. Detta har vi dock löst så fiffigt att när vi märkte att detta blev en favorit åkte vi till leksaksaffären och skaffade en exakt likadan så där är vi safade.

Nåväl, jag kan inte förstå hur pappan som var med sina barn på lekplatsen tillät barnen ta med sig dinosaurien. Eftersom att han var pappa borde väl han veta hur värdefulla djur är som får följa med till lekplatsen?? För barnen som tog dinosaurien så är den ju inte värld någonting så den kan lika väl ligga slängd någonstans nu. Detta hände i Ekedalen vid skolans lekplats. Skulle du se en vän som liknar den jag beskrivit här får du gärna ringa till oss. '

Nu ska jag återigen gå upp till den gråtande pojken. God natt vänner

Det är många som skaffar barn nu...

Dock inte vi, vi tar de lugnt på den fronten. Däremot så fick goda vänner till oss en liten pojke i tisdags och vi är sååå glada för deras skull!

För att referera till detta så måste jag dela en historia jag läste för ett tag sen som bara var så sjukt hemskt rolig: Det var en pappa som kom till BB för att hälsa på sitt lilla nya barn. Doktorn säger att han har dåliga nyheter, mamman överlevde inte förlossningen. Pappan blir ledsen såklart men försöker gaska upp sig med att han ändå blivit far. Han ber att få se sin lilla bebis. De kommer in i en sal med en massa bebisar. Vilket är mitt lilla barn, undrar pappan. Nej det är en annan sal, säger doktorn. De kommer in i en sal där det ligger en massa bebisar utan armar. Pappan blir lite ledsen såklart men frågar vilket är det som är mitt lilla barn? En annan sal säger doktorn. I nästa rum, är det en massa bebisar utan armar och ben. Är mitt lilla barn här? Säger pappan. Annan sal, säger doktorn. I nästa rum är det bara små huvuden. Är min lilla bebis här? Nästa rum, säger doktorn. Där finns det en enda säng, med en kudde. På kudden ligger ett litet öga. Är detta mitt barn? Doktorn nickar. Pappan blir lite ledsen såklart men gaskar upp sig, vinkar och gör roliga miner till lilla ögat. Tyvärr, säger doktorn. Han är blind.

Go fika

Jo jag gillar ju att ställa upp i olika tävlingar som olika matföretag har i butikerna ibland. Det handlar ofta om att man skall svara på några lätta frågor och sen skriva en finurlig liten slogan om företagets produkt. Jag tror jag aldrig vunnit tidigare trots att jag ställt upp i ett antal.... Men den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge! Ni må tro att jag blev gla när jag fick en låda go fika från Göteborgskex. Lådan var så himla fin och innehållet kommer vi ta med på alla vårens utflykter.

Sorry för en suddig och dålig bild

Lite av innehållet i lådan.

Så här glad blev mister A i foliehatt för vinsten!

Jag fick ett så fint paket på posten....

Häromsistens fick jag en så fin gåva på posten av bästa Gun. En egendesignad väska/necessär att ha småprylar i. Den var gjort i quiltteknik och jag blev superglad! Den kommer väl till pass då jag alltid har tusen småprylar som jag bär med mig hit och dit.

Olivias sångpåse klar

Nu har äntligen bitarna fallit på plats till bästa lilla Olivias sångpåse. Fick lite hjälp av underbara Gun med broderiet som stressade mig en smula i början. Men jag är supernöjd och jag hoppas innerligt att den skall falla Olivia i smaken med. Det har varit riktigt skoj att få göra lite andra motiv. Dessutom har jag lärt mig massa nya sånger och det skadar ju inte :) Sången om Krokodilen i bilen har massor av verser som är jätteroliga. Dessutom på pirattema har jag lärt mig sångerna om Kalle Teodor och Kom an, kom an Pirater. Superbra har det varit trallala!

Specialbeställning

Åh vet ni! Jag har fått en så rolig specialbeställning. En tjej har beställt en sångpåse och till den ville hon ha ytterligare 5 bitar som inte finns med i påsen. Kul har det varit må ni tro. Här ser ni hur bitarna blev:

Hand

Krokodil

Pirat i form av en bebis

Det blev en form av aggressiv snigel

Stjärna