En gosedjurskompis är värdefull

Idag hände det något tråkigt i vår lilla värld.

Alfons, vår store pojke, har, hade... ett gosedjur som är honom väldigt kär. Det är en liten blå dinosaurie och var princip med oss överallt. Idag var dinosaurien med Alfons på lekplatsen. Pappa och lillebror var också med. På lekplatsen var även en annan pappa och hans två barn. Idag har det ju varit ganska varmt så därför tog våra grabbar av sig jackorna och la dem i en hög på marken. På jackorna fick dinosaurien sitta och titta när Alfons lekte.
 De andra barnen gick snabbt hem från lekplatsen och när även mina familjemedlemmar skulle göra så var dinosaurien försvunnen. Jackorna låg prydligt kvar dock. De letade på hela lekplatsen och även vägen den andra familjen gått när de gick hem. Men inga spår efter den lilla dinosaurien.
Ni må tro att det varit väldigt ledsamt här ikväll och även inatt kommer så att bli. Alfons vaknar var och varannan halvtimma och skriker att han inte kan sova utan den blåa lilla dinosaurien.
Dinosaurien var en present från farbror Ola som Alfons fick då han föddes. Så chansen att hitta den i en leksaksaffär nu känns inte så stor men vi kommer att göra vårt bästa. Internet har vi redan sökt igenom efter mjuka dinosaurier och inte hittat rätt.

Vi har säkert 100 gosedjur här hemma men inget av dem har Alfons tagit så till sitt hjärta som den lilla blåa dinosaurien. Vissa struntar han helt i. Det är intressant att se vilka av djuren som blir favoriter hos barnen. Tanken som slår mig nu är att en sida på nätet där man kan ladda upp bilder på sina gosedjur man har hemma för att kunna hjälpa ett barn som tappat bort sin favoritvän. Säkert så sitter någon hemma och har en blå dinosaurie som vi skulle betala stora pengar för. Hör av er i så fall!

Vår lilla pojke har också en favorit kompis som han inte kan sova utan. Det är en katt som heter "kissen". Den fick han av farfar då han fyllde 1 år. Detta har vi dock löst så fiffigt att när vi märkte att detta blev en favorit åkte vi till leksaksaffären och skaffade en exakt likadan så där är vi safade.

Nåväl, jag kan inte förstå hur pappan som var med sina barn på lekplatsen tillät barnen ta med sig dinosaurien. Eftersom att han var pappa borde väl han veta hur värdefulla djur är som får följa med till lekplatsen?? För barnen som tog dinosaurien så är den ju inte värld någonting så den kan lika väl ligga slängd någonstans nu. Detta hände i Ekedalen vid skolans lekplats. Skulle du se en vän som liknar den jag beskrivit här får du gärna ringa till oss. '

Nu ska jag återigen gå upp till den gråtande pojken. God natt vänner