En liten skrivelse om slit och släng samhället, cyklar och en glad överraskning.

Fredagen den 24 maj, det var dagen då min stora pojke lärde sig cykla utan stödhjul. Han hade länge pratat om att han ville prova min gamla rosa DBS från 80-talet som stod uppe på loftet i vårt garage och frestat honom, och just denna fredag tog jag ner den, pumpade lite däck och blåste bort det värsta dammet. Två gånger fick vi springa mellan vedhögen och vägen här på grusvägen och sen satt cyklingen som en smäck. Jag var stoltare än tuppen himself.

Så denna vår och sommar har Alfons cyklat väldigt mycket. Cykeln är som sagt rosa och har rostfläckar, en blommig sadel i lila och vitt... I mångas ögon en typisk tjejcykel. Men Alfons har varit så stolt över sin rosa cykel. När man är 4-5 år så vet man inte att rosa betraktas som en tjejfärg och att rostiga cyklar inte är ok. Men oj, vad andra barn kan vara snabba med att lära honom denna viktiga vetskap. Efter att ha pratat ett antal barn tillrätta som har frågat "Varför har Alfons en rosa cykel"? Eller "Titta vilken ful cykel Alfons har, gammal och sliten och med tjejsadel" så började Alfons  säga att han inte vill ha en rosa cykel längre.

Vi har råd med nya cyklar varje år till våra små barn. Men vi lever i en tid då allt skall köpas nytt, tjejfärger och killfärger. Slit och släng och biltema skit. Nej hellre en hederlig DBS från 80-talet som kan användas av generationer av barn, än en biltema cykel som används en säsong och sedan slängs på tippen.

Trots detta kunde jag inte låta bli att ställa upp i en tävling i våras. Raben och Sjögren (bokförlaget) hade en cykeltävling där jag faktiskt vann första pris, en valfri barncykel. Många har frågat vad jag skrev, jag tänkte härmed delge er det:

"Hej Jag heter Elsa och jag har tre små söta och snälla barn. Alfons är 4 och ett halvt år, Teodor är 3 år och Liv är 5 månader. I fredags hände något stort, Alfons lärde sig att cykla utan stödhjul. Jag blev så rörd att jag grät en skvätt då jag såg stoltheten lysa i ögonen då han vinglade fram här hemma på grusvägen.  Vi lever efter principen att bevara det gamla och använda oss av det, Vi köper inte prylar i onödan om vi redan har en sak som faktiskt går att använda trots att den är omodern. Därför får Alfons fortsätta cykla på cykeln jag lärde mig cykla på som barn, den är rosa med små fläckar av rost. Fullt funktionsduglig dock och rosa är tufft tycker Alfons. När man är 4 år vet man inte att rosa är en "tjejfärg" om man inte har massa folk omkring sig som måste påpeka det. Trots principen vi lever efter i familjen att trotsa slit och släng-samhället så kunde jag inte låta bli utan att ställa upp i denna tävling. Kan tänka mig att barnens ögon skulle lysa om de fick gå till Sportson för att gemensamt välja ut en cykel som de alla tre skall få använda under sina första trevande trampningar.  Jag skulle kunna gissa att de väljer en röd, eller kanske ytterligare en rosa, fast utan bruna rostfläckar".

Nu är det augusti och Alfons har kört hela sommaren på 80-talaren och han är så nöjd. Nästa vår kommer den vara för liten, då skall det bli spännande att se vad han och syskonen väljer.